Kärring...
Jag trodde jag kunde göra mig förstådd. Tydligen inte. Men hur pratar man för döva öron. Med någon som redan bestämt sig. Nu är man gammal och mossig och fattar ingenting, fast att det är just det man gör. Man förstår och vet allt för väl...
Man vet att det är svårt, svart och gör så ont.
Man vet att det är svårt, svart och gör så ont.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida