Ont skall med ont fördrivas....

Är det sista rycket måntro? Känner jag mig lite piggare, ni vet lungnet innan stormen. Eller har jag bara förlorat förståndet. Nu jäklar grejas det här hemma, det måste ju vara snyggt då liten kommer (eller i ärlighetens namn innan modern kommer och ska ta hand om ungarna). Men det sista behöver vi ju inte erkänna så högt...
Ont gör det, men tanken på att det kanske rör igång något därinne mot alla odds och bättre vetande så kämpar jag på ändå...